Söder om Bottnafjorden och en samling öar bestående av vacker rosafärgad granit tränger Strandhamnskilen in i landet mellan bergen Vindeklätten och Kranseberget. Viken, som nu blivit grund i sin inre del, bildade förr en utomordentlig hamn även för större fartyg. Höga berg och öar skyddar från väster. På vikens södra strand växte samhället Ulebergshamn upp. Ulebergshamn ligger på utmark till hemmandet Uleberg, därav namnet. År 1594 beskrevs det endast som en hamn "en haffn, kallis Ulffuebergs haffn" i den inträngda viken, men där fanns med säkerhet befolkning några år senare. Troligen var platsen utskeppningshamn för timmer.

Enligt tradition bodde där flera holländare. En var den mycket rike skepparen David Slaman på gården Uleberg, som bl.a. ägde de skepp, som ännu ligger sänkta i viken.De flesta vägar är täckta med asfalt och kantade av stora huggna stenar. Hamnen består av en stenskodd kaj med några större magasin och ett fåtal mindre sjöbodar samt en gammal kvarn. Strandområdet nordost om hamnen har fyllts ut och försetts med småbryggor. Bostadsbebyggelsen vänder uthusen - och därmed ryggen mot stranden. På bergen kring samhället och viken ligger moderna fritidshus och villor, men det äldre bebyggelseområdet har dock bibehållit sin ålderdomliga karaktär med flera intressanta byggnader och detaljer från stenhuggarepoken. Den nu övergivna utskeppningshamnen med sina magasinsbyggnader vittnar med stenhögar och kranen om den tidigare lönsamma stenhanteringen, liksom skrotstenen på bergen runtomkring viken.